I juni 1998 beslutade den svenska regeringen att nominera Höga Kusten i Västernorrlands län till Unesco´s världsarvlista. Vid världsarvkommitténs möte i Marrakesh i december 1999 beslöts om bordläggning av nomineringen. Skälen var att områdets värden inte var tillräkligt väl beskrivena. I april 2000 överlämnades kompletterande material till Unesco med en begäran om att Höga Kusten åter prövas för uppförande på listan över naturvärldsarv. Materialet har tagits fram i samråd och samarbete mellan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Riksantikvarieämbetet och Sveriges Geologiska Undersökning. Materialet redovisas sammanfattande nedan:    Global jämförandeanalys    Höga Kusten i relation till Kvarken    Integritet, skötselplan    Den marina delen    Kulturvärden    Landskapets estetiska värden    Biologiska värden på land    Miljömärkning av Höga Kusten Hämta hem hela texten i Word-format Global jämförelse - Upp I världsarvskommitténs beslut begärdes en analys av Höga Kustens kvalitéer som landhöjningsområde i jämförelse med likartade områden i världen samt vidare en jämförelse med Kvarkenområdet. En jämförande global studie som utförts visar sammanfattningsvis följande: Höga Kusten har den högsta isostatiska landhöjningen i världen efter den senaste nedisningen. Den relativa landhöjningen uppgår till 285 meter över nuvarande havsyta. En jämförelse med alla landhöjningsområden i världen efter senaste istiden visar att det enda jämförbara området ligger i Hudson Bay i Kanada där motsvarande värde är 272 meter. Övriga områden med isostatisk landhöjning når betydligt lägre nivåer. Inom många av dessa kan den isostatiska landhöjningen dessutom vara svår att skilja från tektonisk höjning. Avståndet mellan högsta kustlinjen i Höga Kusten och den nuvarande kustlinjen är på grund av den kuperade terrängen bara ca 2 km medan motsvarande avstånd i Hudson Bay är ca 50 km. Landhöjningens geologiska och biologiska effekter är därmed utomordentligt tydliga och koncentrerade i Höga Kusten medan de är utspridda och diffusa i Hudson Bay. Landhöjningen i Höga Kusten är för närvarande 8 mm per år. Höga Kusten är det förnämsta exemplet för studier och förståelse av de viktiga processer som format nedisade och landhöjda delar av jordytan och som haft avgörande betydelse för förklaringen av: - olika vegetationstypers fördelning under och över högsta kustlinjen - villkoren för människors bosättning - nuvarande fördelning mellan odlad mark och skogsmark i landskapet Höga Kusten är beläget i ett klimatområde som medger ett väsentligt bredare spektrum av dessa förhållanden än Hudson Bay som ligger inom en region med permafrost. De långvariga vetenskapliga studierna av Höga Kusten gör området i högre grad än Hudson Bay till ett globalt betydelsefullt nyckelområde för tolkning av såväl geologiska som biologiska och kulturhistoriska effekter av de stora inlandsisarna och landhöjningen. Höga Kusten i relation till Kvarken - Upp Kvarken är benämningen på den smalaste delen av Östersjön mellan Sverige och Finland. Kvarken består av skärgårdar in mot fastlandet vid de båda länderna och en bottentröskel med som mest 25 meters vattendjup. Den sydligaste delen av Kvarken på den Svenska sidan ligger ca 30 km norr om Höga Kusten. Kvarkens ytformer domineras helt av moränbildningar utformade i ett flackt landskap. Sammanfattningsvis kan skillnaderna mellan Höga Kusten och Kvarken beskrivas enligt följande. - Höga Kusten uppvisar en geologisk historia på land om ca 9,600 år medan motsvarande tidsrymd i Kvarken är ca 2000 år. - Kvarkens låga moränskärgårdar, vattenvidder och grundområden representerar en helt annan landskapstyp än Höga Kustens bergiga fastlandsdel, höga öar och djupa vikar och sund. - Den geologiska historien och de geologiska företeelserna är Höga Kustens viktigaste värden medan Kvarkens viktigaste värden sannolikt är knutna till Östersjön som unikt brackvattenshav och utvecklingen av ekosystem i samband med landhöjningen. Dessa senare aspekter finns även representerade i Höga Kusten. Integritet, skötselplan - Upp Av bordläggningsbeslutet framgår att man anser att effektiv tillämpning av den svenska lagstiftningen är tillräcklig för att bibehålla områdets integritet vid sidan av befintlig nationalpark och andra särskilt skyddade områden. För naturobjekt i världsarvlistan krävs garantier om skötsel och förvaltning i en särskild skötselplan. För att lösa detta problem har arbete med att upprätta en skötselplan påbörjats. I planen beskrivs hur området kommer att förvaltas långsiktigt. Vidare är en skötselkommitté under bildande med representanter från Länsstyrelsen, Örnsköldsviks och Kramfors kommuner samt Skogsvårdsstyrelsen. Ett konstituerande möte har hållits med skötselkommittén. Planen är främst inriktad mot skötseln av de speciella värden som legat till grund för världsarvnomineringen. Detta gäller: - Geologiska och biologiska företeelser med anknytning till landhöjningen - Den marina miljön - Landskapets naturskönhet Vidare kommer lagstiftningens roll för att bevara områdets värden att ytterligare preciseras jämfört med den ursprungliga nomineringen, bl a på grund av att ny och förstärkt miljölagstiftning instiftats i Sverige under 1999. Den marina delen - Upp I bordläggningsbeslutet efterfrågas motiven för Höga Kustens avgränsning i den marina delen som omfattar 56 % av hela ytan av det nominerade området. Skälen att inkludera vattenområdet motiverades i den ursprungliga nomineringen med att Höga Kustens kuperade landskap och de speciella geologiska fenomenen fortsätter ut i Bottenhavet. Strandområden grundas upp, nya öar föds och andra öar ombildas till halvöar när de förenas med fastlandet. Vattenområdet är därmed en viktig del av Höga Kustens helhet och en väsentlig komponent för förståelsen av historiska och pågående geologiska processer. Havsområdets ca 70 öar bidrar dessutom till hela landskapets skönhetsvärden och särprägel. Den stora andelen marin miljö kan även motiveras av biologiska skäl. - Höga Kustens marina del uppvisar unika biologiska förhållanden som del av jordens enda brackvattenhav, Östersjön. Liknande marina miljöer finns ej representerade i existerande områden på världsarvlistan. - Östersjön har genomgått dramatiska förändringar efter den senaste nedisningen med övergångar från marina system till sötvatten och brackvatten. Under de senaste 7000 åren har ekosystemen varit mer stabila. De etablerade systemen är sammansatta av en mycket speciell och vetenskapligt intressant blandning av marina- , sötvatten-, och brackvattenarter. - Åtskilliga av Östersjöns arter är marina relikter från tidigare perioder när havet varit sammanbundet med Atlanten. En del av dessa relikter återfinns även i sjöar som på grund av landhöjningen isolerats från havet. Landhöjningens effekter avspeglas således även i det marina livet och sjösystemen i Höga Kusten. - Höga Kusten speciella topografi innebär att det inom ett begränsat område finns flera olika typer av havsområden från grunda havsvikar till öppna fjärdar och stora vattendjup. Vattnet är dessutom förhållandevis rent. Den kombination av naturgeografiska drag som kännetecknar Östersjön och Höga Kusten innebär globalt sett unika förutsättningar för det marina livet. Det bör tilläggas att den marina delen av Höga Kusten är uppmärksammad som ett av 15 svenska områden i ett projekt om utvärdering av värdefulla marina områden i de nordiska länderna. Projektet drevs av Naturvårdsgruppen under Nordiska ämbetsmannakommittén. En slutlig rapport presenterades 1996. (Tema Nord 1996:546). Området är även medtaget på HELCOM:s lista över värdefulla marina områden i Östersjön. Behovet av särskilda skyddsåtgärder vid sidan av det skydd som finns i den generella lagstiftningen är nu under utredning av Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kulturvärden - Upp Höga kustens kulturhistoriska värden och möjligheterna att nominera området som kulturlandskap bedömdes i samband med områdets nominering. De ansvariga myndigheterna ansåg att området visserligen har mycket höga värden knutna till den kulturhistoriska utvecklingen men att dessa främst ligger på nationell nivå. Denna fråga har utretts ytterligare som framgår nedan. - Kulturlandskap med förhistoriska lämningar in situ är allmänt förekommande i Skandinavien. Kombinationen av världens högsta isostatiska landhöjning och det kulturlandskap som avspeglar landhöjningens effekter gör Höga Kustens kulturlandskap synnerligen intressant. Att den högsta kustlinjen bara ligger 2-3 km från dagens strandlinje bidrar till att välbehållna strandbundna lämningar från kontinuerlig mänsklig verksamhet under 7000 år finns representerade inom ett begränsat område. Inom området finns en fornlämningstäthet som är påfallande hög. - Kunskapen om spåren efter mänsklig aktivitet i jämförbara områden är ytterst fragmentariska. Analysen och bedömningen är därför på nuvarande kunskapsnivå att Höga Kusten inte uppfyller kriterierna för kulturlandskap i världsarvkonventionen. Framtida forskning kan komma att ändra bilden. - I kulturlandskapet tydliggörs landhöjningens effekter och beskrivningen av kulturlandskapet fungerar därmed som ett viktigt komplement till de geologiska och biologiska beskrivningarna i nomineringshandlingarna av Höga Kusten till världsarv. Landskapets estetiska värden - Upp Höga Kusten är det enda kuperade området runt Östersjön. Öarna och den kustnära delen har vild karaktär och är i huvudsak obebyggda. Även de inre delarna saknar bebyggelse utom i vissa dalgångar som har varit möjliga att använda för jordbruk. Områdets estetiska värden är välkända och lockar många besökare nationellt och internationellt. De enastående geologiska fenomenen bidrar till områdets dragningskraft. Biologiska värden på land - Upp Höga Kusten uppvisar en rad märkliga och intressanta företeelser i vegetationen som helt eller delvis är knutna till landhöjningen. - Den sortering och fördelning av jordarter i landskapet som skett i samband med landets höjning ur havet är extremt tydlig i Höga kusten. Sålunda finns hela skalan av skogstyper från de allra fattigaste till de rikaste koncentrerade inom ett begränsat område. Av rikare typer återfinns liknande bestånd först i sydligaste Sverige och på kontinenten. Skälen till detta är dels ett gynnsamt lokalklimat i dalgångarna dels landhöjningens sortering av olika jordarter och det näringsrika inslaget av skalgrus som lyfts upp på land. - Lika märkligt är förekomsten av skogstyper på morän över högsta kustlinjen. Skogstyper av detta slag - som annars förekommer i stor omfattning över högsta kustlinjen långt inne på fastlandet - finns inom Höga Kusten i isolerade utposter nära havet. - Höga kusten innehåller också en mångfald i floran som är anmärkningsvärd och som har direkt knytning till landhöjningsprocessen. Exempel på detta är arter knutna till skalgrus, klippiga landhöjningsstränder, relikta arter vid sjöar och kärr avsnörda från havet och strandskogsbälten med landhöjningsbetingad ålderszonering. - Av topografiska, geologiska och klimatologiska skäl är Höga Kusten ett växtgeografiskt gränsområde med en sällsam blandning av sydliga arter tillsammans med nordligt boreala arter, västliga oceaniska arter samt östliga arter. - Höga Kusten är dessutom en märklig mötesplats för sydliga och alpina reliktarter från varmare respektive kallare tidsperioder. De sydliga arterna förekommer på bergens sydsidor, de alpina på bergens skuggiga nordsidor. Miljömärkning av Höga Kusten - Upp En del av omsorgen om Höga Kustens natur gäller att förbereda för ett förväntat ökat turistiskt utnyttjande. I detta syfte pågår ett projekt med miljömärkning av hela området och företag som bedriver verksamhet här. Projektet startades 1999 och är delvis finansierat av EU. Syftet är att: - Stärka turismen och området som helhet genom att tydliggöra och bevara miljö- och naturvärden i samband med turistiskt utnyttjande. - Certifiera företag som deltar i miljöutbildning, tar fram miljöstrategi och uppfyller högt ställda miljökrav.